Det bästa hitintills tycker jag i denna populära serie.

En skönhetsdrottning försvinner spårlöst, ingen har sett till henne, det har gått 5 månader sedan hon försvann,anhöriga har låtit hennes hus vara precis i det skick det var den natten hon försvann.. lite kusligt faktiskt.

Spirit   

Att längta är en underskattad känsla. Vi kan längta efter sommarlov, semester, vår familj, längta till födelsedagar och bröllop , jul och efter det där viktiga telefonsamtalet.

Men att SAKNA är en annan känsla.

Vi människor dukar ofta upp framför oss en sanning en verklighet som bara just för oss är den riktiga.

Du kan aldrig föringa en annan människan känsla, hur den upplever saker, och absolut inte deras avsaknad av något.

Men saknaden kan bli till en drog om målet och det vi saknar inte är rationellt, där kanske vi andra kan vara till hjälp att stötta och föra tillbaka personen till en nivå som blir hanterbar för honom/henne.

Det här inlägget handlar inte idag om varken andar eller spöken eller något annat paranormalt, utan det handlar om hur starka avtrycken kan bli efter oss människor eftersom att vi är kännande människor.

Så det är kanske inte så konstigt att vissa energier har möjlighet att fortpanta sig på olika ställen där vi sedan upplever 

som vi tror hemsökelse, men det handlar inte då om någon intelligent energi , utan bara som en skiva som hakat upp sig som fortsätter och fortsätter i all det oändliga.

Jag ska här berätta för er en underbar kärlekshistoria som verkligen har utspelat sig under takåsarna i Paris från första delen  av 1900-talet närmare bestämt 1915.

En ung fransyska engarerade sig i lottaverksamheten under första världskriget. Hon arbetade även idiellt som sjuksyster på ett av de stora sjukhusen i Paris under det att kriget rasade runt omkring i Europa.

Under den här tiden träffade hon en ung amerikansk flygare som hamnat på sjukhuset.

En förälskelse uppstod och de unga träffades så fort de fick tillfälle under hans konvalesent, men så fort han var så pass kry så skulle han skickas åter hem till USA.

Dagen innan han skulle fara så friade han till flickan, han lovade att så fort han kom hem så skulle han skicka både brev och sedan båtbiljett till henne så de kunde fortsätta sitt liv tillsammans i hans hemland.

Det blev fred och kvinnan fortsatte sitt idiella arbete inom Röda korset och samtidigt hade hon en tjänst på sjukhuset. Mycket var skadat efter krigslutet och mycket att göra med både patienter som akut var sjuka och rehabilitering.

Kvinnan bodde i en liten takvåning mitt i Paris och det var dit som den unge mannen hennes trolovade hade adressen.

Som tur var så hade hennes hus klarat sig undan allt för mycket förödelse och hon kunde bo kvar.

Åren gick och inga brev kom, hon hade inte hans adress och trodde att det skulle bli svårt att åter finna honom i det stora landet där borta.

Oroligheterna i Europa hade ju eskalerat efter han hade blivit hemförlovad.

Åren gick och den unga kvinnan längtade och saknade den unge mannen, en del förälskelser upplevde hon men den stora passionen infann sig aldrig.

Hon förblev ogift.

När så kvinnan dog  i en ålder av nästan 90 år så ärvde hennes systerdotterdotter hennes lilla lägenhet som hon bott i hela livet.

Där skulle hon flytta in med sin älskade fästman , men lägenheten var så nedgången och sliten så de beslöt sig för att helrenovera.

Systerdotterdottern hade hört talas om den sorgliga och hjärtekrossande historia som hennes gammelmoster hade genomlevt och alla i släkten hade väl någon gång tyckt det var sorgligt att aldrig kvinnan kom vidare i sitt liv.

Men hur som haver så skulle nu våningen restuareras. Och när de unga tu rev upp hallmattan som aldrig bytts ut så fann de... två stycken brev daterade samma månad, ett långt brev från mannen och ett brev med en båtbiljett i.

Breven hade legat där under korkmattan i alla år, och de hade troligtvis seglat under en springa i mattan som var uppvikt vid kanten av dörren.

Så slutar denna sorliga historia, och berättelsen förtäljer inte om de unga tu levde lyckliga länge i den lilla takvåningen.

Det enda jag känner när jag tänker på den här berättelsen är att kvinnan trodde nog så klart att hon inte var älskad längre att han råkat ut för något som gjorde att han längre inte kunde höra av sig.

Så det man tänker och tror behöver inte alls vara verkligheten , men här kan man inte säga att längta är en underskattad känsla, hennes längtan sträckte sig över två generationer och gjorde så hon inte kune komma vidare. Min förhoppning är att de fick återförenas på andra sidan.

Spirit